Så eftersom att jag inte kan flytta över hela min blogg hit så tänkte jag att jag kunde slänga in en kategori och börja spara och lägga in lite gamla inlägg då istället , visst feel free to visit den andra bloggen självklart men jag vill känna lite gamla
känslor och se mina tankar och känna att det inte är så tomt så därför gör jag såhär.

'En enorm rädsla'


Det hon går igenom är något som jag fasade över så himla mycket under tiden jag var i Bulgarien. Jag var så långt borta och kunde inte finnas vid plats, jag kunde inte säga något fast jag såg att du inte mådde speciellt bra, men sen prata jag mycket i telefon med mina föräldrar och hörde hur din kille verkade ta hand om dig och du började skratta och prata mer, ta för dig och allt. Men ändå såg jag att du inte mådde speciellt bra och att vara flera flygtimmar iväg, att inte kunna göra något de är riktigt hemskt.

Jag skickade medelande att jag älskade dig, mer än en gång, för att försäkra mig om att du verkligen visste de. För jag var verkligen så himla rädd att något skulle gå fel och du skulle lämna mig här. De är så himla svårt att veta vad andra tänker, speciellt när dom själva inte öppnar sig så himla mycket, de är inte så lätt att veta vad dom tänker göra, hur dom känner sig överhuvudtaget.

När något går emot mig så kan jag må dåligt, men jag vet alltid att de blir bättre.

Men när de handlar om andra än mig själv så vet jag inte vad dom tänker, jag har ingen aning och de skrämmer mig ännu mer.. Jag mår hellre själv dåligt än någon i min närhet.
För jag klarar av de, jag är van vid att gå ner i sånna perioder, men någon annan kanske inte klarar de eller tycker nu räcker de och vill bara få ett slut på de.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag aldrig någonsin behöver tänka så igen, att de aldrig blir så dåligt att jag är rädd att förlora dig för all framtid.

Bara att läsa hennes ord får mig att tänka tillbaka på hur rädd jag var.
Samtidigt så kan jag inte förstå hur hennes ord kan låta så starka efter vad hon precis varit med om. Om de varit jag i den situationen hade jag bäddat ner mig i evigheter, jag hade inte kunnat komma på fötter. De hade gjort alldeles för ont, ändå verkar hon så himla stark.

skrivet: 2009-01-12 kl: 19:53