Har nu fått min exakta tid och är faktiskt väldigt uppspelt över det, jag är nervös och helt hyper. Vet inte vad som väntar, vad jag ska göra för att få det att bli bra eller något. Allt är ovisst och det skrämmer mig. Men ändå kommer tankar i huvudet över att jag borde klara det för mina papper är inte speciellt starka, kommer jag så långt borde jag klara hela vägen. Jag verkligen borde. Jag vill. Jag måste.

Men som alltid kan man inte få kakan och äta den med. En planering har börjat, en dålig sådan. En tårframkallande sådan, du kommer att fatta allting innan det hunnit bli av. Nej men mina ord stannar i mitt huvud. Ända jag kan säga är att jag vill pausa tiden och bara va...

[edit]
kanske du inte alls kommer hinna fatta, vad jag ist önskade var att jag fortfarande var ett litet barn så att jag också slapp fatta vad som händer.