Ibland önskar jag att jag inte var äldst i syskonskaran här hemma, att jag hade en som var ett eller två år äldre än mig som jag kunde se upp till som jag kunde lära mig av. Men nu måste jag istället bara lära av mig själv för ingen säger någonsin hur svårt och stressigt allt ska vara, hur mycket press man faktiskt får när skolan tar slut.

Du ska göra de och de, sen ska de och de gjorts för längesen, jag är 21år och har fan inte gjort något vettigt med mitt liv, eller jo två saker men dom två sakerna var så längesen nu så de känns ju inte så bra just nu.. Men det är så mycket som ska göras och så mycket som ska hinnas.

Även om alla sa till en när man var yngre "sköt nu skolan annars kommer du ångra dig när du blir större" så lyssna jag inte, men om jag fått börja om nu så hade jag fan skärpt mig. Så jag tror att om man haft en storebror eller storasyster som man kunde följa så kanske man ändå skärpt sig lite. Men nu är de ju jag som är äldst och också jag som ska göra allting först, och jag orkar inte.. Det är för mycket att tänka på, så jag bryr mig inte om mina småsyskon gör en massa saker före mig, om dom kör om mig. I slutänden så kommer vi ändå inte vilja gå samma vägar och då blir jag väl först med något.