Ja just nu så är jag väldigt självisk men jag menar inte att vara elak eller svika. Saken är den att jag måste få ett jobb innan jag går ner i graven för jag har varit arbetslös så jävla länge och jobb finns de ju inga för mig här i Sverige, inga alls. För hur många kockjobb som än finns så vill jag verkligen inte jobba med de, jag skulle ju hoppa av skolan så mycket jag inte gillar att laga mat men gick klart för d va bara onödigt när man hade ett år kvar.

Men nu går detta inte längre, jag klarar inte av att vara instängd här hemma hela dagarna medans alla lever sina liv och jag bara sitter hemma jag klarar det inte mer, så att jag hittade jobb utomlands genom arbetsförmedlingen var fan de bästa som kunde hända just nu. Så jag vet jag tänker bara på mig själv nu men jag behöver verkligen komma igång igen. Jag måste tänka lite på mig själv även om det kommer bli att jag åker bort i flera månader OM jag får något jobb, jag menar bara för att jag söker betyder d inte att jag får något jobb men om jag skulle göra de så är de något jag måste.

Hade jag haft mer självförtroende och trott mer på mig själv och mina kunskaper hade jag bara kunnat åka ner till ett sommarland och gått runder och sökt jobb sådär irl men jag klarar inte av det än, jag måste ha ett klart besked just nu. Senare kanske d är något jag vågar men inte nu..

Nu när mina papper är iväg skickade till dom ställen jag hittat så kommer väntan vara värst men jag tror inte ni förstår hur mycket jag håller tummarna på att jag får ett jobb alltså. Jag har till och med sökt jobb som en jävla diskare men va fan bryr jag mig, jag behöver bara komma igång innan kroppen sätter stop helt .. Innan det blir försent helt enkelt.
Jag vill inte vara den som bor hemma hela livet och lever av mina föräldrar, jag vill ha mitt egna liv. Så nu väntar jag på att ett possitivt besked kommer , jag hoppas för allt i världen.