Redan tillbaka,
eller ja jag kom aldrig härifrån. Men jag tänkte liksom på en sak.
Ibland när man har planer för framtiden eller bara saker man vill göra så kanske man ändå gör bäst i att inte säga något. Det är tex, därför jag inte kommer säga om eller när jag börjar med körkortet, jag ska bara komma där körandes en vacker solig dag och alla bara what?:O
Nej men vad de än är så tror jag säkert att de ibland kan vara bättre, speciellt om man inte skulle klara de med en gång. För man gillar nog inte att visa sina misslyckande, speciellt inte lika mycket som sina lyckande..
Jag kan hålla hemligheter även om det är svårt, men om man tänker på slutändan så kanske de ändå är bättre.
Som när jag ( åter igen jag vet kanske de nämn mycke med d är den bästa stund i mitt liv) skulle hem från bulgarien så visste ingen vän om det, inte mina syskon. Dom ända som visste vilken dag jag skulle hem var mina föräldrar för jag ville överraska och jag lyckades ju rätt så bra faktiskt. Annas min är prislös och syrran blev också så himla chockad till tårar och allt. Ända som inte blev så överraskad va brushan men konstigt dirr jag kom hem va internetsladden från mitt rum borta och pappa ringde brusahn och fråga var den var, de va ju genomskinligt haha..
Sen tänker jag överraska med kortet också, men de får bli senare. Har kanske planer på att börja så smått men det kommer ändå ta ett tag. Men tanken på att börja finns, så smått. Önskan och längtan desstu mer. Nog snackat om de, inte mer nu..
Sen finns de andra små saker som man gärna kan hålla hemligt tills man börjat regält som att börja simma, jag har tjatat för mycket om de men de kommer också så småning om, till sommaren eller något. Hade vat kul och börja springa på löpband också men ofta mina ord menas där för jag är nog för lat för att börja så att säga.
Och de är därför d kanske ibland kan vara bra att hålla en del saker tysta, för om man inte fullföljer det så kanske man känner sig som ett fjasko. Eller något.
Men jag känner så mycket i min kropp nu att jag borde börja någonstans, jag borde verkligen.
Innan jag går under så borde jag verkligen, så snart så jävlar. Men vilket ska komma först, we''ll see when the time comes ;D hihi..

Ibland när man har planer för framtiden eller bara saker man vill göra så kanske man ändå gör bäst i att inte säga något. Det är tex, därför jag inte kommer säga om eller när jag börjar med körkortet, jag ska bara komma där körandes en vacker solig dag och alla bara what?:O
Nej men vad de än är så tror jag säkert att de ibland kan vara bättre, speciellt om man inte skulle klara de med en gång. För man gillar nog inte att visa sina misslyckande, speciellt inte lika mycket som sina lyckande..
Jag kan hålla hemligheter även om det är svårt, men om man tänker på slutändan så kanske de ändå är bättre.
Som när jag ( åter igen jag vet kanske de nämn mycke med d är den bästa stund i mitt liv) skulle hem från bulgarien så visste ingen vän om det, inte mina syskon. Dom ända som visste vilken dag jag skulle hem var mina föräldrar för jag ville överraska och jag lyckades ju rätt så bra faktiskt. Annas min är prislös och syrran blev också så himla chockad till tårar och allt. Ända som inte blev så överraskad va brushan men konstigt dirr jag kom hem va internetsladden från mitt rum borta och pappa ringde brusahn och fråga var den var, de va ju genomskinligt haha..
Sen tänker jag överraska med kortet också, men de får bli senare. Har kanske planer på att börja så smått men det kommer ändå ta ett tag. Men tanken på att börja finns, så smått. Önskan och längtan desstu mer. Nog snackat om de, inte mer nu..
Sen finns de andra små saker som man gärna kan hålla hemligt tills man börjat regält som att börja simma, jag har tjatat för mycket om de men de kommer också så småning om, till sommaren eller något. Hade vat kul och börja springa på löpband också men ofta mina ord menas där för jag är nog för lat för att börja så att säga.
Och de är därför d kanske ibland kan vara bra att hålla en del saker tysta, för om man inte fullföljer det så kanske man känner sig som ett fjasko. Eller något.
Men jag känner så mycket i min kropp nu att jag borde börja någonstans, jag borde verkligen.
Innan jag går under så borde jag verkligen, så snart så jävlar. Men vilket ska komma först, we''ll see when the time comes ;D hihi..


Kommentarer
Trackback