Det är egentligen ganska fashinerande hur olika folk är varandra.
Hur vi blir glada och ledsna av så olika saker.
Jag menar jag dansar nästan på taket för att tar mig i kragen och söker jobb, hur moget är det? Menar normala folk har väl redan ett jobb så är jag stolt och glad för jag lägger manken till och letar ansökningar till jobb. Ibland undrar jag verkligen om jag är störd i huvudet. Men ni kommer att få följa mina glädjeskutt ända tills jag får jobb.
För jag har hellre denna glädjen för inget än att jag gräver ner mig och bara ser botten hela tiden. Måste ta vara på stunden.

Så hela veckan kommer gå åt att få mitt cv översatt till engelska så att jag kan söka lite jobb.
För jag riktar inte in mig speciellt mycket på Sverige då jag bara hittat typ tre jobb, varav ett är intressant för min kunskap och dom andra bara är något som får åka med för jag behöver söka.
Så vi får väl se vilken väg jag hamnar på, jag har ju min önskan men man får inte alltid vad man vill.

Jag kommer ju inte direkt hoppa jämnfota ifall jag åker tillbaka som timanställd på gillebagaren,
de kan man gärna skippa. Man blir deprimerad bara av att tänka på att man ska dit dagen efter. Visst finns väl värre, men jag vill ändå trivas.

skrivpuffen skiter jag i idag för det handlar om ens författarsjäl och jag har ingen sådan så den tilltalar inte mig.