Var ute i köket och tog ett glas vatten nyss och hörde fågelkvitter och såg att det börjar ljusna. Minnena går tillbaka till en moppe tiden och en gång då jag och Anna körde hem tidigt på morgonen och då var de redan ljust ute. Då hade man också bekymmer men idagsläget kan man nästan skratta bort dom för det är inget jämfört med vad dagen ger. Så jag undrar vilken katastrof som kommer slå ner mig om några år för att jag ska kunna skratta bort dagens misstag. Jag undrar jag, men jag längtar verkligen inte..

Nu ska jag sova, så godnatt (;