Innan idag fick jag en tillbaka blick.

Jag såg mig själv gå på den snöiga marken, koncentrerade mig för att inte trilla. Med händerna i vantar och öronen skyddade av mössan, räknade tiden framåt, planerade så jag skulle hinna med. Såg dörren, akta mig för vattnet som droppade ner längst stuprännan. Öppnade dörren och såg alla blickar, gick fram och betalade min tid, satte mig på en stol och startade internet..

En vardaglighandling när jag var i Bg, när jag väl hittade internetcaféet blev det ett måste att försöka ha dagligkontakt med nära & kära. Hemlängtan var stor, men jag var kvar där hela tiden ändå. Även fast jag kände mig minst på jorden..

minnen.