I somras när jag var på arbetsintervju i Trelleborg så var jag extremt nervös och allting gick åt skogen men nog mest för dom inte hade läst mitt cv och sett att jag inte hade så starka papper som dom trodde. Jag hade aldrig kunnat ljuga till mig jobbet heller för folk säger att man ska överdriva men jag visste med mig själv att jag inte hade kunnat ta hand om hela köket själv så de gick ju inte så bra och jobbet var självklart inte mitt. Onödig körning om ni frågar mig, dom borde inte ens ha kallat mig på intervju om jag får säga mitt...

Men idag när jag åkte till skummeslöv för en intervju där så kände jag mig inte ett dugg nervös. Jag hade inte tänkt så mycket på själva intervjun så hade inte hunnit bli nervös och få negativa tankar. Jag var inte så intresserad av jobbet heller så därför var jag inte rädd för att göra bort mig.

Jag knackade på dörren och en man kom och öppnade, jag hälsade och blev inbjuden och inväntade kvinnan som jag haft kontakt med på mail. Hälsade på en annan medarbetare sen kom kvinnan och vi gick mot ett avskilt bord. Kocken kom också även han ut för att vara med på intervjun och vi satte oss ner.

Jag kom ihåg min coach's ord i huvudet och tog av mig jackan, hälsade på alla och satt rak i ryggen för att lämna ett bättre intryck. Vi snackade, dom frågade & jag svarade sen skrattade vi och pratade in lite annat också. Gick väldigt bra och jag är faktiskt stolt över mig själv för att jag gjorde så bra ifrån mig. För att jag inte var nervös och allt sånt.

1-0 till mig

Ett steg i rätt riktning, here I go with a smile on my face! (: