Så många mörka höstdagar som jag gått ute i regn & inte regn med mp3-spelaren i öronen och lyssnat på denna låten. Bara gått i min egen värld och låtit tankarna flyga fritt till ljudet av Jesse McCartney. Bara första noterna får håret att resa sig och direkt känner jag att jag är ute och går i den kyliga luften. Att minnen kan komma tillbaka så lätt med musik, det är underligt kusligt på något sätt.