Sen ringde aldrig min kontakt vilket gjorde mig ledsen och små irriterad. Som om allt man gjort inte betyder ett skit. Tack för den liksom, smäll på käften typ.

Påvägen till jobbet var jag med om något som gjorde ont i hjärtat så rädd jag blev, nära döden upplevelse. När jag svängde av till lillvägen till Åsljunga och insåg att vägen var totalt oplogad började jag nästan gråta. Alltså nej jag kommer inte komma till jobbet i tid, om jag ens kommer komma fram. Låg och puttrade i mina 30-40km/h.

Jobbet i sig var väl inte så farligt men jag har gått och tänkt på allt negativt hela dagen så jag har varit extremt irriterad på insidan. Så nej denna dagen hade varit bäst spenderad i sängen under mitt täcke. Men istället så var man på jobb och tjänade sina näst sista pengar på detta kontrakt.

lilla vägen till Åsljunga, wälo mycket snö.