Jag drömmer om att vara modig, att ta första steget. Jag är rädd för att få ett nej, att bli till åtlöje och göra bort mig. Man säger att man inte bryr sig men det gör man, jag gör. Om jag lägger ut vad jag känner och sen pannkaka på det, självklart bryr jag mig och känner mig väldigt dum. Dum är inte något som passar sig i mig. Därför står jag still. That sucks. Jag ska ta steget ut, när jag på något sätt känner att det kanske är rätt. Då vågar jag... kanske.