Det är inte det lättaste att vara stark och hålla modet upp när man ser sin mamma ledsen. Heller är det inte lätt att försöka trösta och säga lovande ord när hon själv varit med om sjukhusvistelse, lunginflamation och operation av lunga förut. Det är inte konstigt att hon är rädd, hon har varit med om det förut så nu kan man kanske förstå att pappa varit så envis. Envisheten kanske egentligen var rädsla, kanske det är så att han är rädd för vad som väntar.

Carita kom över och var en andra axel åt mamma. Pratade lite och blev lite skratt, allvar och tårar. Men nu är det bättre, mamma har nu gått över till grannarna och jag ska snart hoppa i duschen. Hoppas jag inte ångrar klädvalet senare för jag orkar inte stressa mer över detta.

Legins, stövlar, nyårsklänningen och den lila kortärmade koftan får fan duga.

Note to self: Bli inte för full, längesen du gick i högklackat (; hahaha.