Det skulle nog alla i min förra värld kunna hålla med om. Jag hade aldrig något seriöst för det skrämde mig, närhet skrämde mig. Allt skrämmer mig verkar det som. Jag har aldrig någonsin varit på en date, för sånt händer innan man blir tillsammans så min & puttes biotripp räknas inte även om jag hade velat lägga det i date-facket.

Inte i min vildaste fantasi kan jag se mig själv gå ut och äta på restaurang bara för att ha det mysigt. Fast å andra sidan så gillar jag ju inte att äta bland folk över huvudtaget, inte om man sitter mittemot så att man ska snacka face to face så att säga. Men som jag skrev till putte så känns det som att romantisk middag är den stora saken i gullvärlden och därav ingenting för mig. Jag är inte sån av mig, Im too shy.

Fast han har lyckats ändra på mig en hel del där också. Jag har lärt mig att ta komplimanger, att ge dom utan att känna mig dum. Att skriva & säga gulliga saker har jag också lärt mig att göra och helt plötsligt så kan jag se i mitt huvud saker som jag vill göra som aldrig någonsin funnits där förut.

Så kanske den där romantiska middagen bara är några månader iväg, kanske jag också kommer komma till de steget i livet där jag också vågar gå ut och äta. I doubt it, men man ska aldrig säga aldrig..