Jag är faktiskt inte stark alls. Det finns något som skrämmer mig så jävla mycket faktiskt. Men jag vågar inte ens nämna den saken. Precis som när jag blev singel så blev jag mer singel när jag själv erkände det och nu. Om jag erkänner. Om jag ger med mig. Om jag låter det falla. Jag vill inte. Jag vågar inte. Jag är så rädd. Jag vågar inte ge dig några tecken till saker du inte ens tänkt från början. Jag älskar dig så mycket och ord kan inte beskriva det. Det finns ingen, och kommer aldrig finnas någon som tar din plats i mitt hjärta. Jag älskar dig förut, igår, idag, imorgon, för alltid! Du är underbart älskad.