Jag har bara mig själv att tänka på, är det de som kallas frihet? För sen kommer det in så mycket annat i bilden som man måste ta ansvar för. Just nu har jag bara mitt eget ansvar och det är att gå till jobbet. Som ni kanske märker så har jag inte så jätte mycket till liv just nu, jag är i en fas där jobbet går före allt. Jag vet inte riktigt vad jag vill göra med mitt liv, så jag tjänar mina pengar och jag sparar det mesta så att jag kan göra vad jag vill när jag kommer på vad jag vill göra.

Just nu så är köpa bil och skaffa en tvåa mina största drömmar. Men det handlar om mycket pengar och jag är rädd för att bli fattig. Är rädd för att jag inte ska klara av att bo själv, att klara mig själv. Jag är rädd för att öppna dörren, den kanske stängs för alltid. Kanske är jag lite rädd för att bli vuxen. Fast jag börjar bli för gammal, jag känner stundvis att jag behöver mitt eget för jag kvävs här hemma.

Jag har nog kommit till den punkten i mitt liv då det faktiskt är dags att flytta. Annars händer det ingenting, jag bara står och stampar på en och samma ruta. Om jag flyttar hemifrån kanske jag förändras som person så pass att jag kan komma på med vad jag vill ha ut av livet. Kanske jag tror & hoppas för mycket, kanske ingenting ändras mer än att jag får leva ännu snålare än vad jag redan gör.

Jag vet ingenting, det är också en sak som skrämmer mig.