Med ens blev natten läskig.
Ett tomt hus, ett tyst hus, ett mörkt hus. Tur jag sover med TVn igång och hör rösterna därifrån, så alla andra plötsliga ljud uteblir. Är det i detta moment man saknar pappas snarkningar? När man känner sig sårbar, nåbar och lite halvt skrämbar? Nej nu ska jag inte överdriva..
En timme kvar tills morgonen är här, känns som jag kommer sova länge idag. Hoppas inte.
Kommentarer
Trackback
