Tisdagen 15 November.
Jag är halvt tillbaka som mig själv, jag är inte fullt så negativ längre. OCH OCH jag lyckas få ont i magen av skratt nästan varje dag. Så min lycka är nästan total. Ja man ska glädjas av det lilla för då glädjs man av mycket. Tackar mina jobbarkompisar för att dom förgyller min natt.
Märkena är borta, vilken överraskning. Överväger att inte ringa till doktorn. Känns inte lockande att visa en bild på vad som fanns där men som nu är borta. Blir nog frukost, tv och sova istället. Skjuter upp allt, jag som behöver ta blodprov också. Kolla mina värden. Men men. Hälsan går inte först.
Kommentarer
Trackback
