Tisdagen 14 Augusti.
Tänka sig att mina 10 dagar hemma redan har passerat. Om 2h ska jag åka till flygplatsen och imorgon börjar jag jobba igen så semestern börjar ta slut nu. Och när jag kommer fram kommer jag ju gå raka vägen in i min lägenhet, lägga kräftorna i frysfacket, där jag dessutom vet att dem inte kommer få plats. Sen kommer jag dra ner den där mörkläggningssaken för fönstret och stendecka.
För när jag väl är framme kommer jag ha varit uppe i 24h och va såååå trött. För det är jag redan men va är de för lönt att sova nu? Dessutom har jag precis börjat packa, orka låta kräftorna ligga kvar i frysen fram tills dess att jag måste åka, då kommer jag bara stressa ihjäl. Så jag slog in dem i lite tidningspapper inte för jag tror ett laget kommer hålla dem kalla men I'll give it a try.
Jag vill va framme nu, hoppa över hela den här biten med att behöva stå där och säga hejdå till dem. Jag vet att jag älter men som sagt tycker jag det är jobbigt. Ändå envisas jag med att alltid lämna dem, men jag älskar er mest ändå. Och det vet ni (:
Kommentarer
Trackback