Tanken är god, men jag gillar den inte.
Singel livet har absolut sina ups n' downs, precis som allt annat. Men när personer faktiskt säger meningar liknande "jag har en vän" så vill jag bara skjunka genom jorden. Jag ser inte det som något positivt faktiskt. Ser dom liksom ner på en, tycker dom synd om en eller vilken annan anledning kan dom möjligen ha? Tack för hjälpen men jag kan själv, om jag vill.
Det märks också att vi håller på att växa upp när ens sällskap är par, par och par. Kan ju säga att imorgondagens kommande sällskap så kommer jag verkligen känna mig som en outsider, men va fan. Jag tror nog jag klarar mig ändå. Jag är inte den som är den. Men av alla människor, så är jag den enda singlen. Är detta ett tecken på att jag borde gör något större steg i mitt liv?
Äsch, jag har aldrig varit en som följer strömmen.
Kommentarer
Trackback
