Uh...

Dagarna springer förbi och jag hinner inte med. En månad här borta och jag tror väl nog att jag börjar känna av längtan till hemma. Fast det är långt kvar tills jag är där. Jag håller ju verkligen mina tummar på besök för det hade kanske hjälpt lite. Jag är ju trots allt väldigt familjig!

Jaja förutom det så går dagarna framåt lika snabbt som vanligt. Går upp, lever reseledar livet, sover. Helt plötsligt har en vecka gått förbi. Så tiden går väldigt fort som sagt.