Den boken som jag läser just nu heter Änglavakter och är skriven av Kristina Ohlsson. Måste säga att den är sjukt spännande och på framsidan står det "Som vanligt sträckläser man........" och det är precis vad jag gör också. Började väl läsa den i förgår och är på sida 415 nu, kan tro att jag inte gör annat än läser. Fast ifs så är det nog sant. Jag läser på stranden när jag solar, jag läser innan jag duschar, jag läser på kvällen och sen går det om igen. Läslus, det var ju det jag sa.

Såg ut såhär innan jag åkte till Saladan för att ta ut pengar, äta middag och boka utflykt.

Tog ut pengar det första jag gjorde när jag landade i Saladan (så jag inte skulle glömma det precis som igår). Gick sen till den rese"byrå" som jag varit på igår, annars hade jag känt mig otrogen. Beställde min lilla utflykt och imorgon vid 1 kommer transfern så jag hinner både sola & luncha innan. Gillas!

Sen gick jag in på någon restaurang och fick sitta i ett hörn. Det känns nästan lite mobbat att gå ut och äta själv. Som att det är skamligt och så sätter dom en så långt borta från alla andra som möjligt. Nej fy! Satt och väntade på min sallad i all evighet också, så långt tid tar det inte. Och lite tråkigt med deras sallader är att dom är väldigt glada för vitkål, hela salladen fylls med det typ. Annars var det gott. Men för lite tonfisk, den åts upp på ett nafs.

Gick sen och shoppade lite. Sa inga presenter och det höll jag inte. Nu MÅSTE jag köpa till alla i familjen. Fck, jävla Emil det är ditt fel (;

Sen tog jag tuktuk hem och blev nästan rädd på vägen hem för att han kollade & pratade mest med mig så han åkte över på andra sidan vägen lite och ja nej fy. Han sa att jag skulle leta upp honom imorgon eller i Phuket eller va han nu sa, lyssnade inte så noga. Nickade och sa ja det ska jag göra. Fast ja ni förstår nog att jag inte menade det. Jag vill överleva min resa och komma hem igen. Plus att jag hellre åker med en gammal gubbe som inte pratar med mig än någon som inte kan hålla ögonen på vägen när han kör.

Gick av innan mitt boende, fick en så olustig känsla och han segade sig kvar. Såg att receptionen fortfarande var öppen så gick in där i hopp om att killen med tuktuken skulle va borta när jag var klar. Hörde honom köra iväg när jag innanför dörren, kunde andras ut. Efter lite prat , en massa pekande och förklarande (eftersom jag igår hade ett rum och idag flyttade in i ett annat) så fick jag betalat för mitt boende också. Förbetalt till den 16e men kanske stannar en extra natt, sen får jag allt bege mig över till Phuket igen.

Nej nu ska jag inte låta så negativ som ni nog får bild på. Jag är inte negativ, eller sur. Jag är faktiskt glad. Och nu tänkte jag att jag skulle läsa lite till. Läser säkert ut boken då där bara är fyrahundraåttionågonting sidor & jag var ju på 415.

Köpte även nya "oreo" kakor, så det ska krängas lite nu (;