Skärpt till mig, utan skärp.
Istället för att hålla det inne så kan man släppa ut det, man mår bättre sen. Jag kunde inte ens packa utan att känna en sån jobbig känsla. Slängde mig i mamma & pappas säng och lät tårarna rinna lite. Just för att jag inte kommer få säga hejdå till pappa imorgon då han jobbar när jag åker. Så det är lite jobbigt.
Sen efter min lilla tårattack kunde jag börja om packningen och det blev nog helt okej. Nu är jag typ färdig, bara lite små saker med handbagaget imorgon. Så det känns skönt. Nu tänkte jag börja avrunda kvällen/natten. Godnatt!
Kommentarer
Trackback
