Dagarna bara springer förbi och snart är Juni också över. För mig gör det ingenting, ju närmare slutet vi kommer desto närmare är det till jag får träffa mitt hjärta igen och det är väl lite vad jag längtar efter. Trodde inte riktigt det var möjligt att sakna någon så mycket, men jo tydligen.

 

Idag är det iallafall besiktning för bilen och det känns enormt skönt. Att bara få det gjort och få det överstökat. Även om den inte skulle gå igenom så får jag ändå använda bilen i en månad. Självklart hoppas jag den går igenom. Vet ett fel som dem kanske påpekar annars tror jag nog den går igenom. Jag hoppas verkligen!

 

Tror inte att syrran är vaken och redo att följa med så istället för att väcka henne och ta med henne så tänkte jag att jag kunde överraska henne med frukost/lunch när jag kommer hem. Hoppas hon inte hunnit äta, vakna och se detta eller hunnit bli sur för jag inte tar med henne. (: