Tiden springer iväg, men jag tycker faktiskt inte att det händer allt för mycket.

 

Det största som hänt denna sommaren och sen sist är att min syster gift sig, vilket var helt underbart och fyllt med massor av kärlek och lycka. Är på riktigt jätte glad för hennes skull. Jag har alltid haft en öm punkt när det kommit till just henne så att se henne hitta trygghet och skapa en familj ger mig ro i hjärtat. Många säger att "du förtjänar detta" och jag tänker vad har man gjort för att göra det, eller vad skulle man gjort för att inte förtjäna de. Men det som jag glädjer mig åt så mycket är att jag ser en gladare person, en lyckligare person och är det någon som jag vill se må bra så är det banemej hon. Så ja även om det är en klyscha, du förtjänar minsann all denna lycka och jag är så glad att du äntligen hittat hem ♥

 

 

Jag då? Jag är tillbaka i gamla vanor där livet mest består av att jobba. Dessutom efter väldigt många månader av ett bra high och en bubblande känsla i hela kroppen har jag haft en liten svacka. Eller jag tror aldrig att jag riktigt lät mig själv falla ner, vilket säger mig själv att jag är lite starkare än förut. För mitt gamla jag skulle nog tagit till kudden och grävt ner mig i sängen, tyckt synd om mig själv och vid ett senare tillfälle komma ur det. Denna gången har jag bara tryckt ner det. Jag har väl visserligen kräkt ur mig lite till nära och kära bara för att jag inte kunde hålla de inom mig. 

 

Och den där självkänslan som jag lyckades bygga upp genom mina år i Sundsvall kändes också som den försvann ett tag. Jag blev på riktigt osäker på mig själv och på vad jag kan åstakomma. Det är lite kusligt hur mycket en persons åsikt och ord kan väga så hårt. Fast samtidigt inser jag att jag fortfarande till viss del har en del av mitt gamla jag kvar. För jag bryr mig. Självklart bryr jag mig om vad andra tycker och tänker om mig. Fast jag ska inte låta det komma till den punkt att jag är beredd att bara släppa allting och se mig om efter en ny framtid. 

 

Så istället för att gräva ner mig så tog jag en funderare, gnällde av mig och sen var det bra. Nu är det bra. Jag vet att jag kan och att jag är värd mer än vad jag får cred för ibland. Jag vet att jag kan bidra med kunskap och att jag har bra egenskaper som jag tror jag kan komma långt med. Om en person har bestämt sig för att se mig på ett visst sätt så bestämmer jag mig här och nu för att det är den personens problem, och kanske mitt, men jag tänker inte lägga energi på att försöka överbevisa något. Jag fortsätter vara mitt vanliga awesome jag och sen får alla andra göra vad dem vill med sina liv.