Livet är ingen dans på rosor och ibland är det bara att inse,
allting är inte som det en gång var och kommer aldrig bli igen.
Att klippa navelsträngen är något man gör mer än en gång i livet.
Hela tiden passerar grejer och nya kommer in genom dörren.

Att ett fel val kunde leda till något bra för framtiden kan jag aldrig förstå.
Att jag en gång i tiden nästan grät hos rektorn för jag verkligen ville byta.
I dags läget är jag väldigt glad att jag tvingades kvar i den klass jag hamnade i,
för i dagens läge har jag dom bästa vännerna man kan ha,
och kommit över några riktigt roliga upplevelser som aldrig annars hänt.

Första turen har vi Ayia Napa som kom genom en lärare som hade en kompis där,
efter resan hade han nog lite ånger i sig att han gett oss tipset då det inte gick redigt som förväntat.
Men tack vare den resan fick jag lite kontakter som jag höll kvar.
Efter studenten hade jag en kompis att ta med på bartenderskolan, själv hade jag aldrig åkt.
Och någon annan vän hade jag inte som kunde åka, vilket jag är ganska glad för.
Ett band blev ganska så starkt kan jag tycka. Och bartenders blev vi ju (:
Sen fick man vänta några månader,
kontakter man fick på första resan fick en iväg på en tredje.
Fyra månader i mitt liv som varit något av dom bästa, för mig psykiskt.
Aldrig har jag någonsin varit med om så påfrestande grejer och aldrig har jag kännt mig så ensam,
och samtidigt så beskyddad av en tjej som fick en mamma roll men ändå bara va något år äldre.
Att ta smäll efter smäll men ändå resa sig är ganska starkt.

Att det inte kan vara likadant hemma är lite tråkigt,
men man blir som man umgås och eftersom jag var själv fick jag lära mig att va mig själv också.
Den delen gillade jag jätte mycket,
och hoppas en gång få hålla ihopa med min schitzofrena sida kallad mimi.
Awesome girl..

Men jag är nog ganska stark ändå, även om jag är känslig utåt.
För hela livet har jag på ett eller annat sätt hamnat underst.
Fått vara med om saker som vid tillfället varit riktigt dåligt,
men på ett eller annat sätt alltid rest mig upp.

Jag är bra som jag är.
Den som säger något annat borde först ta sig en titt i sin egen spegel.
Är den så himla perfekt?
Jag är stark och jag klarar mig alltid.
Jag är en överlevare, så är det bara.
och jag gillar det, jag gillar det mycket!

Den röda tråden är inte alltid lätt att följa,
man börjar på något som bytar spår.
Helt plötsligt handlar det inte längre om vad man mena,
utan vad som kom upp i huvudet just då.

I'm awesome no matter what u say,
and do not judge me before u've taken along look at urself.
If u're not perfekt, then why do I have to be?