Jag tror seriöst att det är någonting fel på mig. Jag skriver inte det för att folk ska skriva att det inte är så och att jag är en bra människa. Jag vet att jag är bra, jag är ibland för snäll för mitt eget bästa och jag är uppväxt med att alltid göra alla andra till lags och aldrig skapa konflikter. Jag är rädd för att andra inte ska gilla mig och för vad dem ska säga när jag inte är där. Jag skulle egentligen inte bry mig så mycket om jag gjorde misstag, om det inte var för att jag är rädd för vad andra ska tycka, tänka och säga om mig. Så jo jag vet att jag är en bra människa och jag vet att jag är snäll och för det mesta glad och jag gillar människor. För det mesta iallafall, för ibland tror jag att jag också ogillar människor och deras beteende...

 

Men när jag säger att det är någonting fel så menar jag inne i min hjärna. Min hjärna verkar inte alls vilja vara stabil. Så fort jag tror att jag mår bra och att jag är på en bättre plats så slås jag ner igen. Jag känner så mycket känslor inom mig som jag inte ens kan förklara i ord. Jag kände dock en sån panik av alla känslor som bubblade inom mig igår att jag inte fick någon luft och det slutade med att jag kände klaustrofobi i mina egna kläder så jag var tvungen att klä av mig. Och jag förstår verkligen ingenting. Jag är på en bättre plats, det vet jag att jag är eftersom det var ändå ett bra tag sedan jag hade så ont som igår. Men dessa dagar har varit jobbiga. 

 

Asså jag är egentligen en positiv människa, har alltid varit hur andra beskrivit mig. Nu känns det dock att varje gång jag skriver någonting förtom mina tråkiga vardagsrutiner så är det bara negativa saker och om hur dåligt jag mår. Jag mår bra också, men det hjälper mig att skriva av mig av det som fyller mig på insidan. Det är lite som terapi för mig. Jag har lättare för att skriva än att prata med någon.. För jag är känslig och skulle jag våga öppna upp och prata med någon så skulle jag bara känna mig knäpp. För jag känner såhär ena sekunden och sådär nästa sekund.. Förhoppningsvis efter att ha tryckt publicera så mår jag lite bättre, som en tyngd som lyfter från axlarna. 

 

Denna låten kommer alltid i sorgliga delar på filmer/serier, den får mig alltid att gråta...