Hur jag än försöker att formulera mina ord kan jag inte få ihopa dom på något bra sätt, så dom har skrivits och raderats om och om igen. Men i mina tankar känner jag mig förföljd och kan inte skaka av mig det, känner en klump i magen av något helt nytt.

Mina ord räcker inte till för att forma de jag vill få ut, inte heller kommer jag göra texten jag skrivit logisk för er att fatta för jag har känslor i kroppen som får mig att vilja springa ut i skogen och bara skrika ända tills rösten försvinner..

I'm going out of my mind och känner paniken smyga på..

Jag förstår inte de nya modet, allting går ut på att visa så mycket ben som möjligt. Nu snackar jag inte kortkort och shorts utan om att hetsa bort allt "fett" på kroppen så att man liknar ett vandrande skelett..

Sen alla kommentarer om hur snygg man är för man är så smal, jag förstår verkligen inte. Men det kanske bara är jag? Jag blir arg och frustrerad att ni inte kan se längre än näsan räcker och att ni inte förstår varför era föräldrar tar bort vågen för er, eller att dom tittar in hos er och vakar över er som hökar när ni äter. Är ni verkligen så efter att ni inte förstår att dom bara vill ert bästa för ni själva inte verkar förstå?

Jag är en storasyster kanske det är därför detta tar så hårt på mig? Jag vet inte de men jag gissar på det för innan brydde jag mig inte speciellt mycket. Men jag ser förändringen på henne, hon tror att hon mår bättre och tror att hon har kontrollen. Men hade hon haft den så hade hon slutat, för de är inge bra..

För jag såg hur det dalade efter att kcal började bli räknade, hur intaget absolut skulle gå plus minus noll men gärna ligga på minus. Jag blir rädd för jag är väldigt rädd för att hon ska försvinna. Skört som ett äggskal..

Jag finns här såklart, men man kan inte pusha sig in på någon som inte vill öppna sig, så åter igen ältar jag om att jag finns här för dig så fort du vill prata och behöver hjälp. 31 du vet (24/7), jag bor bara en trappa ner och du vet hur mycket jag älskar dig..

Jag var så glad när jag läste hur du skulle försöka på egen hand, hur du skulle visa att du kunde ta sig ur utan hjälp och skulle det inte funka antar jag du skulle be om hjälp. Nu är vill tillbaka på ruta ett igen och jag blir bara så ledsen för jag trodde de skulle få ett bra slut.

Att du var tillräckligt stark att få ett slut på de, att du skulle komma segrande ur den hetsande leken. Att du inte ser, jag önskade att du hade mina ögon för en dag, och hade sett hur rädd jag är. Det är svårt att se sin kära syster tyna bort. Att du inte förstår );

.....

(bilden är snodd, klickar ni kommer ni till var den är snodd ifrån)

Jag älskar dig, jag vet inte längre vad jag ska göra. Jag känner mig ännu mer hjälplös .

Inte för att jag egentligen är så speciellt engagerad i detta med psykvård och psykisktsjuka människor men man kan ju ändå få en inblick över att något inte står rätt till. Man kan åka in på psyket och efter någon timme är man släppt igen, oavsett vad som skett innan.. För eftersom att personen är psykisktsjuk är brotten inte allvarliga nog.

För några månader sedan så fick Örkelljunga borna iallafall bli varse om denna sak då en psykisktsjuk man blev frigiven/friskförklarad , iallafall fick han komma ut och på kvällen knacka han på hos sin mamma och högg ihjäl henne. Fasten att systern och mamman ville ha kvar honom så blev han frisläppt. Seriöst.

Vi fick bli lite varse om det igår då killen fått slint och gick och hotade familjen till livet, som sagt igår så var polisstyrkan här med civilare, förmedlare, insattstyrkor och allt. Men fick dom göra något? Nej han skulle ge sig frivilligt och det gjorde han ju tillslut också , åkte till psyket men blev senare släppt såklart.
Idag var han på nytt och hotade en familjemedlem och blev tagen. Kommer han då bli släppt igen.

Hur kan man vara psykisktsjuk men för frisk för att läggas in. En friskmänniska hade åkt i häktet direkt men en mellantingare får sväva fritt i det blå för han är sjukt men ändå för frisk. Det är fel, det är så mycket fel.

Personer i behov av hjälp borde minsann få all den hjälp som dom kan få. Man ska inte kunna va ett mellanting, antingen är man frisk eller är man sjuk oavsett borde de finnas åtgärder att ta eller ska man vänta tills något så allvarigt händer att någon skjuter ner elever i skolan?

Tur jag inte är politiker iallafall, jag vill vara bra på mitt jobb!

© My Svensson.

Även vuxna snackar en massa skit, är lika nyfikna och ska veta allting före alla andra. Gärna gotta sig i andras olycka för det är ju bättre än att själv vara i skiten..

Att säga till sina barn att det blir bättre när ni blir äldre är att mata in en lögn i deras huvuden. För hela tiden kommer saker hända som man inte vill, hela tiden kommer man bli nerslagen. Visserligen kan man nog vända sig tillbaka i tiden och skratta över hur lite ens problem var då.

Problemen kommer alltid finnas där, det är inget man kommer ifrån.
Vad man istället måste göra är att kämpa för att må bra och få som man vill.

Tiden läker kanske såren du en gång haft, men nya kommer. Och dom nya försvinner. Det är livets kretslopp, en berg-och-dalbana.

För att njuta av solen måste det regna.
För att veta att man är glad måste man få ha sura dagar..

Vi lever i ett tivoli med personliga berg-och-dalbanor. That's life.

© My Svensson.

Hjärtat dunkar extra mycket, svetten kommer fram i händerna.
Adrenalinet pumpar och du känner dig så redo för vad som väntar.
En kick som kommer ta dig från denna värld.

Du hör applåderna på avstånd och känner att pressen ökar.
När du väl kommer ut där så hänger allting på dig.
En svettpärla rinner ner från pannan, tar ett djupt andetag och pustar ut.

När du sakta går framåt hör du hur klackarna eka runt omkring dig.
Du närmar dig slutet och ser ljuset, lamporna blinkar till och någon fick syn på dig och börjar skrika.
Nu eller aldrig.

Djupt andetag sen ett steg, det var allt som behövdes och där står du.
Strålkastarna är riktade mot dig och mikrofonen är redo för dina händer.
Nu är det du som är kung och ingen annan, det är din show!

© My Svensson.